Search the Sea:

Dan Berglund - En YnglingInser nu att det är fel bild, hade först tänkt att ta Röda ropets version.Jag fick välling med smör i att äta.Och jag åt med min snoriga trutJag fick lyssna till evig trätaOch jämt tiga still o vet hutJag fick nyckel om halsen och tänkteNu kastas jag ut av min morFastän ögonen hennes blänkteOch hon sa några vänliga ordEn skurkärring var hon till yrketMed ryggont och värkande benI virvlande stendamm och slammerStod farsan och borrade stenJag minns hur han hostade loskorOch sa med sin rossliga röstHär inne här har jag min gravstenOch slog mot sitt väldiga bröstDär satt han i kvällarnas blekhetSå farlig, så hårig och storMed brännvinsflaskan på bordetOch svor över mig och min morOch hon gav mig skydd emot honomFast hon ofta fanns just där han slogHan var så att alla blommorVissnade ner och dogMen när jag kom utanför dörrenDå ville jag leka tyrannDom svagare barnen sprang undanJa lycklig var den som det hannTy jag ville låta dem gråtaGråta ur mitt eget bröstJag slog dem men ville förlåtaoch ge dem min klena tröstFrån fönstren skimrade ljusenI höstkvällens kyliga fridOch höga och tysta stod husenSom omgav vår hårdnande stridOch stjärnorna blinkade vänligtMen blickarna stirrade råttOch jag kan ej förklara varförJag begick mina första brottJa, så åkte jag fast första gångenFör ett inbrott, det var mest på lekOch när jag kom hem från polisenStällde sig farsan och skrek:Jag har fött dig med mat och med kläderEn ligist och en snorig lusÄr det tacken för allt vad vi offratAtt du drar denna skam till vårt husMen dagarna föll över årenAllt längre från barndomens kökOch glömska föll över spårenSom tung och stickande rökMen salig var törsten på livetVid murar av skymmande dödVi drack och vi sniffade thinnerOch släckte vår törstande glödOch morsan hon födde en ungeFast hon var härjad och svagDen skrek så hon höll på bli galenSå hon tystade honom med slagSå en dag fanns hon inte i husetHon fanns på polisstationHon dömdes för barnmisshandelJa, hård var rättvisans domDå var det som världen stannaMellan min far och min morDom svor och dom skrek så förbannatI tre hela nätter och darJag hör än idag hur hon gråterJag ser än hur bandet slits avHan gick och han kom aldrig återOch han hördes sen dess aldrig avSjälv drev jag dit vinden blåsteJag drev där i blint raseriMitt öde var redan förloratDen sista dan jag var friDet var slut med att smyga och tassaDet var slut på all lek utan blodVi vässade knivarna vassaOch drack ett par öl för vårt modDen kvällen var allting så stillaHimlen var luftig och högGulnade löv såg vi trillaFrån träden där sparvarna flögHon hann aldrig, hann aldrig vändaHon hann aldrig säga ett ordFörrän allting slogs över ändaOch gräset dränktes i blodPå min järnbrits brukar jag drömmaFör att glömma min blodiga knivGiftbägaren ska jag nu tömmaFör att ha tagit en ung flickas livSå stannar min kastade tärningVid en ålder av fjorton årMen ropen på hämnd för min gärningSka följa mig vart jag än går

Channel: Music
Added: December 31, 1969 at 3:59 pm
Author: Ghouma
Length: 08:45
Rating: 4.8
Views: 15814